politikIbland vet man inte hur man ska reagera. Som häromdagen när tidningarna gjorde stora rubriker om riksdagsledamöter som får lön trots att de inte är i riksdagen, de får till och med lön trots att de driver eget vid sidan av!

Hur som helst, en av dessa riksdagsledamöter intervjuades i tidningen och till skillnad från alla andra politiker som slingrar sig så erkände hon rakt och ärligt att hon tar ut lön från riksdagen fast att hon inte är där. Hon sa till och med själv att hon tyckte det var omoraliskt men att hon valt att göra så för att hon kan.

Först blev jag lite imponerad över en politiker som talar klarspråk och erkänner att hon utnyttjat en lucka i systemet för egen vinning. Sen efter ett tag började jag fundera och då kändes det bara sorgligt alltihop. Denne politiker är inte den förste och säkerligen inte den siste som försöker gynna sig själv på ett visserligen lagligt, men ändock moraliskt felaktigt sätt. Sådana här saker skadar andra politiker som försöker jobba för allmänhetens bästa, det får dem att framstå som hycklare när de ber medborgarna betala skatt och avgifter samtidigt som de själva snikar åt sig allt de kan.

Jag vill inte tro att alla politiker är så, jag tror inte heller att alla politiker är så. Förutom att det är sorgligt ur ett moraliskt och politiskt perspektiv är det dock intressant ur ett psykologiskt perspektiv. Vad är det som får människor som vill vara med och förändra samhället att göra såhär? De om några borde väl ha insikt i vad skattepengar kan åstadkomma!

Dessutom har de bra lön, vad är det då som driver dem att göra sådana här saker? De borde rimligen ha råd att avstå från att utnyttja eventuella luckor i systemen för att göra det moraliskt riktiga. Då tänker jag inte minst på de ex-politiker som plockar ut avgångsvederlag/fallskärm trots att de jobbar med andra saker och får inkomster som de stoppar i sina egna bolag. Avgångsvederlaget ska egentligen minskas med samma summa som ex-politikern tjänar, men genom att lägga pengarna i ett bolag och inte ta ut någon lön så minskas inte summan på avgångsvederlaget.

Det är också intressant att ingen försöker täppa till dessa luckor. Så gör man annars i samhället när man hittar brister som kan utnyttjas.

Jag förstår att politiker har ett tufft jobb och ska ha bra betalt, men deras lön är bra och borde gott och väl räcka till utan att man ska försöka ta ut så mycket ersättningar som möjligt, exempelvis Juholt som fick maximal ersättning för sitt övernattningsboende trots att han delade lägenhet med sin sambo.

När det gäller avgångsvederlag är jag kluven i frågan, på ett sätt tycker jag att politiker ska ha ett avgångsvederlag, men reglerna borde göras om så att man inte kan tjäna pengar och samtidigt få fullt avgångsvederlag. Som det fungerar nu så kan man lika gärna skrota hela konceptet och betala ut hela avgångsvederlaget i en klumpsumma så fort politikerna avgått. Det ska inte vara så att fräckast tjänar mest och att de som handlar moraliskt får mindre pengar.

Sen kan man också diskutera hur länge detta avgångsvederlag ska betalas ut. Politikerna har som sagt en hög lön och det är väl rimligt att de precis som andra människor bör ta ett ansvar för att spara pengar ifall man blir arbetslös. En annan idé är att man skulle kunna höja politikernas löner istället för att betala ut fallskärmar, då får de bättre betalt när de jobbar istället för att få massor av pengar i efterhand om de blir avsatta eller hoppar av.